Hur har Gud skapat?

En sammanfattning av avsnittet ”Teorin om gemensamt ursprung” i kapitel 3 i boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution

Sammanfattning

Evolutionsteorin är en biologisk makroteori som består av flera komponenter. Tillsammans gör de anspråk på att förklara hur biologiska varelser uppkommer. Följande kan sägas vara de viktigaste delteorierna som bygger upp evolutionsteorin:

  1. Alla levande varelser delar ett gemensamt biologiskt ursprung.
  2. Mekanismer såsom mutationer och genetisk drift kan leda till ärftliga förändringar i en populations genetiska sammansättning.
  3. Positiva förändringar har en större sannolikhet att nedärvas än negativa förändringar vilket gör att populationens sammansättning förändras över tid.
  4. På lång sikt kan många små mikroskopiska förändringar ge upphov till stora skillnader i organismers fenotyp.

I avsnittet i boken fokuserar jag på två aspekter av evolutionsteorin: teorin om gemensamt ursprung samt de mekanismer som ligger bakom de biologiska förändringarna.

Om bevisen för gemensamt ursprung

Jag tar upp tre argument för att biologiska organismer delar ett gemensamt ursprung: 1) fossil, 2) endogena retrovirus, 3) mutationsfrekvensspektrumet.

1: Fossil. Här tar jag upp hur många fossil verkar mellanting mellan två andra arter. Ett exempel är Ardipithecus ramidus som uppvisar vissa egenskaper som är typiskt schimpanslika och andra egenskaper som är typiskt människolika. Förekomsten av dylika mellanting är väntat utifrån teorin om gemensamt ursprung men förutsägs inte av en skapelseteori som säger att människor och schimpanser inte är besläktade. Teorin om gemensamt ursprung har alltså en större förklaringsförmåga. Jag tar också upp det faktum att fossilen ofta uppvisar gradskillnader utan tydliga gränser som t ex hjärnans storlek hos olika primater.

2: Endogena retrovirus. Jag diskuterar hur endogena retrovirus (ERV) fungerar och hur de på tre oberoende sätt ger stöd åt teorin om gemensamt ursprung. Figuren nedan beskriver livscykeln för ett ERV: (1) En viruspartikel sammansmälter med värdcellens cellmembran. Virusets genetiska information består av RNA. (2) Virus-RNA skrivs om till DNA via en process som kallas för omvänd transkription. (3) Virus-DNA penetrerar cellkärnan och integreras i värdcellens DNA-kod. (4) Cellens normala proteinsyntessystem utnyttjas för att skapa nytt virus-RNA via transkription. (5) Viruspartiklar avknoppas och kan infektera nya celler. (6) Retrovirus kan föras vidare till dotterceller och kallas då endogent retrovirus (ERV). Virusgenerna i mitten innehåller bl a instruktioner för omvänd transkription och integrering. När viruset har integrerats kan generna inaktiveras av mutationer eller klippas ut men LTR-sekvenserna i flankerna blir kvar för alltid och kan användas för att identifiera rester av ERV.

Livscykeln för ett retrovirus.

3: Mutationsfrekvensspektrumet. Den genetiska skillnaden mellan organismer utgör ett stöd för teorin om gemensamt ursprung. Jag diskuterar detta i detalj här. Dessa beräkningar utgör bakgrunden för texten.

Om evolutionens mekanismer

Här diskuterar jag de mekanismer som anses ligga bakom den biologiska evolutionen – är de tillräckligt potenta eller krävs något mer? Jag tar upp hur evolutionsteorin själv har utvecklats från darwinismen till den moderna syntesen till den utökade evolutionära syntesen.

Referenser/vidare läsning (gemensamt ursprung)

  • Berkhout, Ben, Andrei Grigoriev, Margreet Bakker, och Vladimir V. Lukashov. 2002. ”Codon and Amino Acid Usage in Retroviral Genomes Is Consistent with Virus-Specific Nucleotide Pressure”. AIDS Research and Human Retroviruses 18 (2): 133–41.
  • Clark, Gary, och Maciej Henneberg. 2017. ”Ardipithecus Ramidus and the Evolution of Language and Singing: An Early Origin for Hominin Vocal Capability”. Homo: Internationale Zeitschrift Fur Die Vergleichende Forschung Am Menschen 68 (2): 101–21.
  • Coffin, John M. 2004. ”Evolution of Retroviruses: Fossils in Our DNA”. Proceedings of the American Philosophical Society 148 (3): 264–80.
  • Cole-Turner, Ron. 2016. The End of Adam and Eve: Theology and the Science of Human Origins. TheologyPlus Publishing.
  • Cornélio, Alianda M., Ruben E. de Bittencourt-Navarrete, Ricardo de Bittencourt Brum, Claudio M. Queiroz, och Marcos R. Costa. 2016. ”Human Brain Expansion during Evolution Is Independent of Fire Control and Cooking”. Frontiers in Neuroscience 10 (april): 167.
  • Daeschler, Edward B., Neil H. Shubin, och Farish A. Jenkins Jr. 2006. ”A Devonian Tetrapod-like Fish and the Evolution of the Tetrapod Body Plan”. Nature 440 (7085): 757–63.
  • Fabich, Andrew. 2015. ”Do Endogenous Retroviruses (ERVs) Support Common Ancestry?” Answers in Genesis. 10 december 2015. https://answersingenesis.org/biology/microbiology/endogenous-retroviruses-common-ancestry/.
  • Hughes, Jennifer F., och John M. Coffin. 2005. ”Human Endogenous Retroviral Elements as Indicators of Ectopic Recombination Events in the Primate Genome”. Genetics 171 (3): 1183–94.
  • Johnson, W. E., och J. M. Coffin. 1999. ”Constructing Primate Phylogenies from Ancient Retrovirus Sequences”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 96 (18): 10254–60.
  • Kundrát, Martin, Thomas H. Rich, Johan Lindgren, Peter Sjövall, Patricia Vickers-Rich, Luis M. Chiappe, och Benjamin P. Kear. 2020. ”A polar dinosaur feather assemblage from Australia”. Gondwana Research 80 (april): 1–11.
  • Kurdyukov, S. G., Y. B. Lebedev, I. I. Artamonova, T. N. Gorodentseva, A. V. Batrak, I. Z. Mamedov, T. L. Azhikina, m.fl. 2001. ”Full-Sized HERV-K (HML-2) Human Endogenous Retroviral LTR Sequences on Human Chromosome 21: Map Locations and Evolutionary History”. Gene 273 (1): 51–61.
  • Lander, E. S., L. M. Linton, B. Birren, C. Nusbaum, M. C. Zody, J. Baldwin, K. Devon, m.fl. 2001. ”Initial Sequencing and Analysis of the Human Genome”. Nature 409 (6822): 860–921.
  • Lebedev, Y. B., O. S. Belonovitch, N. V. Zybrova, P. P. Khil, S. G. Kurdyukov, T. V. Vinogradova, G. Hunsmann, och E. D. Sverdlov. 2000. ”Differences in HERV-K LTR Insertions in Orthologous Loci of Humans and Great Apes”. Gene 247 (1-2): 265–77.
  • Mao, Fangyuan, Yaoming Hu, Chuankui Li, Yuanqing Wang, Morgan Hill Chase, Andrew K. Smith, och Jin Meng. 2020. ”Integrated Hearing and Chewing Modules Decoupled in a Cretaceous Stem Therian Mammal”. Science 367 (6475): 305–8.
  • Menton, David. 2016. ”Did Humans Really Evolve from Ape-like Creatures?” I Searching for Adam: Genesis & the Truth About Man’s Origin, redigerad av Terry Mortenson, 219–47. New Leaf Publishing Group.
  • Mitchell, Rick S., Brett F. Beitzel, Astrid R. W. Schroder, Paul Shinn, Huaming Chen, Charles C. Berry, Joseph R. Ecker, och Frederic D. Bushman. 2004. ”Retroviral DNA Integration: ASLV, HIV, and MLV Show Distinct Target Site Preferences”. PLoS Biology 2 (8): E234.
  • Mortelmans, Kristien, Feng Wang-Johanning, och Gary L. Johanning. 2016. ”The Role of Human Endogenous Retroviruses in Brain Development and Function”. APMIS: Acta Pathologica, Microbiologica, et Immunologica Scandinavica 124 (1-2): 105–15.
  • Park, Leeyoung. 2015. ”Ancestral Alleles in the Human Genome Based on Population Sequencing Data”. PloS One 10 (5): e0128186.
  • Prang, Thomas Cody. 2019. ”The African Ape-like Foot of Ardipithecus Ramidus and Its Implications for the Origin of Bipedalism”. eLife 8 (april). https://doi.org/10.7554/eLife.44433.
  • Prothero, Donald. 2004. Bringing Fossils To Life: An Introduction To Paleobiology. McGraw-Hill Companies,Incorporated. s 18.
  • Robson, Shannen L., och Bernard Wood. 2008. ”Hominin Life History: Reconstruction and Evolution”. Journal of Anatomy 212 (4): 394–425.
  • Schaffner, Stephen. 2017. ”Testing Common Ancestry: It’s All About the Mutations”. BioLogos. BioLogos. 07 december 2017.
  • Simpson, Scott W., Naomi E. Levin, Jay Quade, Michael J. Rogers, och Sileshi Semaw. 2019. ”Ardipithecus Ramidus Postcrania from the Gona Project Area, Afar Regional State, Ethiopia”. Journal of Human Evolution 129 (april): 1–45.
  • Smith, Thomas C. A., Peter F. Arndt, och Adam Eyre-Walker. 2018. ”Large Scale Variation in the Rate of Germ-Line de Novo Mutation, Base Composition, Divergence and Diversity in Humans”. PLoS Genetics 14 (3): e1007254.
  • Tuttle, Russell Howard. 2020. ”Human evolution”. I Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/science/human-evolution.

Referenser/vidare läsning (evolutionens mekanismer)

  • Behe, Michael J. 2001. Darwin’s Black Box: The Biochemical Challenge to Evolution. 2nd edition. Free Press.
  • Darwin, Charles. 1871. Om arternas uppkomst genom naturligt urval eller de bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron. 5:e uppl. L.J. Hiertas förlagsexpedition.
  • Jablonski, David. 2020. ”Developmental Bias, Macroevolution, and the Fossil Record”. Evolution & Development 22 (1-2): 103–25.
  • Laland, Kevin N., Tobias Uller, Marc Feldman, Kim Sterelny, Gerd B. Müller, Armin Moczek, Eva Jablonka, m.fl. 2014. ”Does Evolutionary Theory Need a Rethink?” Nature 514 (7521): 161–64.
  • Laland, Kevin N., Tobias Uller, Marcus W. Feldman, Kim Sterelny, Gerd B. Müller, Armin Moczek, Eva Jablonka, och John Odling-Smee. 2015. ”The Extended Evolutionary Synthesis: Its Structure, Assumptions and Predictions”. Proceedings. Biological Sciences / The Royal Society 282 (1813): 20151019.
  • Morris, Simon Conway. 2004. Life’s Solution: Inevitable Humans in a Lonely Universe. Cambridge University Press.
  • Noble, Denis. 2008. The Music of Life: Biology Beyond Genes. 1 edition. Oxford University Press.
  • Pigliucci, Massimo, och Gerd Müller, red. 2010. Evolution – the Extended Synthesis. MIT Press.
  • Sanford, John C. 2005. Genetic Entropy & the Mystery of the Genome. F First Paperback Edition Used edition. ILN.
  • Shapiro, James A. 2011. Evolution: A View from the 21st Century. 1 edition. FT Press.